Fram till den 31 augusti pågår en utställning på Musée des arts décoratifs i Paris om belgiske Dries Van Noten.
”Kan du inte bara skriva att alla modeutställningar är sopiga”, sa en kompis när jag berättade att jag skulle skriva om utställningen på ett annat ställe. Det gjorde jag inte, för jag gillade verkligen den här utställningen, men ibland är det ju på plats att fråga sig varför man gör en utställning om en viss modeskapare eller vissa kläder, varför det känns intressant. Det kan kännas liksom lite orättvist att placera kläderna i ett utställningssammanhang ibland: de skapades med en bärare i åtanke och med en bärares begär i åtanke, bakom monterglaset blir de istället konsthantverksföremål som man förväntas kunna njuta av utan att ta på sig dem eller bekräftas av dem. Vilket kanske kan funka om hantverket är så överväldigande fantastiskt, men inte ens då behöver det bli bra. Och vad är i så fall den stora skillnaden mellan att gå på en utställning från att gå till en affär? En gång när jag precis hade upptäckt att mode ens fanns hamnade jag i en YSL-butik på en outlet, och det var en sån enorm besvikelse att se de där kläderna på riktigt som jag hade suttit och glott på hemifrån vid min dator. Den känslan – som för mig var extremt förknippad med längtan snarare än beundran inför hantverkskunnighet – kunde inte överträffas av att se och röra vid själva kläderna, den biten kändes totalt ointressant.
Nå – låt oss lyssna på vad Dries själv säger om utställningen, och så tittar vi lite på några av föremålen som ställs ut.
Hubert Duprat
Hubert Duprat
Dries Van Noten vår/sommar 1997
Francis Bacon, ”Three studies of Lucian Freud”
Francis Bacon, ”I did a terrible thing”
Detalj från Dries Van Notens Francis Bacon-inspirerade höst/vinter 2009. Från style.com.
Detalj från Dries Van Notens Francis Bacon-inspirerade höst/vinter 2009. Från style.com.
Jacques-Émile Blanche, porträtt av Marcel Proust
Detalj från vår/sommar 2014, från style.com
Detalj från vår/sommar 2014 från style.com
Visst mode (det som håller för den jämförelsen) brukar jag tänka på i samma termer som jag tänker på konceptkonst, men när jag ser ett Dries Van Noten-plagg kopplas liksom samma del i hjärnan på som när jag ser en abstrakt målning, vilket för mig inte handlar så mycket om att överhuvudtaget tänka utan om att titta. Att så att säga gå djupt på ytan rent konkret: där är färgen tjockare, där täcker den knappt duken, hur får det mig att känna? Kan man ju fundera på….. när jag ser på Dries Van Notens kläder tänker jag mer än kanske någonsin annars på hur färgerna och formerna kolliderar med varandra.
Det är det ena spåret, som jag ser det. Men tydligast är väl utställningen på Les arts décoratifs en utställning om att organisera sina smakpreferenser, något som det skapas nya förutsättningar för hela tiden. Det är i princip hela idén med ett socialt forum som Pinterest: det här gillar jag, det här är jag. Och det är socialt i den mån att man kommunicerar sin smak till andra, men man kommunicerar inte med andra i större utsträckning att man bekräftar varandras smak.
Undertiteln på den här utställningen är just Inspirations, så jag väljer lite att se den som en väldigt utförlig källförteckning. Relationen mellan det egna skapandet och filmer, målningar, antika hantverksföremål eller personer som han älskar är otroligt central utan att vara helt uttalad. Nu kränker jag väl säger någon, men jag fick en känsla av att vandra mellan olika Pinterest-boards. Vilket är lugnt med mig, jag älskar internet. Har du vägarna förbi Paris: gå hit.